fredag 12 oktober 2007

Den stora stygga framtiden

Det känns så enkelt och skönt att säga att framtiden kommer ge oss exakt det som vi behöver. Men är det egentligen det som vi vill ha? Eller bara det som verkar enklast? Vi har extremt mycket att tacka den tekniska utvecklingen för, den har hjälpt oss mycket i vardagen, förenklat arbetsuppgifter och gett oss möjligheter som vi knappt kunnat tänka oss innan.

Men om vi tänker snäppet längre, är det verkligen ännu mer hjälp vi behöver? Om man tänker på industrier idag, det sker många mindre sjukskrivningar pga att det idag finns "robotar" som sköter de tunga lyften och komplicerade arbetsställningarna. Men just tack vare dom robotarna blir jobben också färre i landet. Vi behövs ju faktiskt inte längre. Varför ska företagen betala människor för att göra ett jobb som en robot gör minst lika bra, och dessutom inte ens kräver lön för. Perfekt ju! Det är ju däremot perfekt att folk slipper på tok för tunga och krävande jobb, men tänker man ett steg längre så..

Vi kommer förmodligen att bli väldigt mycket latare också. Om man inte ens behöver åka till affären för att handla (vilket nästan är all motion vissa får) utan beställer våra varor på en hemsida och sen får maten hemkörd, har det inte då blivit lite slappt? Självklart bra för tex barnfamiljer. Men dom har ju klarat sig i alla andra år.. varför inte nu längre? Däremot tror jag att det kommer att bli bättre och snabbare kommunikationer (hoppas!), fler och mer användbara hjälpmedel och "botemedel" (kanske ett bättre alternativ till strålning för cancerpatienter?) inom sjukvården, och definitivt grymmare och mer högpresterande datorer :)

onsdag 10 oktober 2007

Visste du...


- Fjärilar smakar med fötterna

- En ankas kvackande ekar inte, och ingen vet varför
- På tio minuter frigör en orkan mer energi än all världens samlade kärnvapen
- 100 personer dör årligen till följd av att ha satt en kulspetspenna i halsen
- Elefanter är de enda djur som inte kan hoppa
- Endast en person av två miljarder kommer att leva till 116 års ålder
- Kvinnor blinkar nästan två gånger så mycket som män
- Det är fysiskt omöjligt för dig att slicka din egen armbåge
- En snigel kan sova i tre månader
- Inget ord i det engelska språket rimmar med "month"
- Ögats storlek är detsamma från födsel till död, mennäsa och öron slutar aldrig att växa..
- Den elektriska stolen uppfanns av en tandläkare
- Alla isbjörnar är vänsterhänta
- En struts öga är större än dess hjärna
- Typewriter är det längsta ord som kan skrivas med tangenterna i en rad på tangentbordet
- Varje gång man hickar får man hjärtstillestånd.
- Om man skriker i 8 år, 7 månader och 6 dagar har man producerat tillräckligt mycket ljudenergi för att värma en kopp kaffe.
- Det är omöjligt att vika ett papper mer än 7 gånger, oavsett storlek eller tjocklek
- En människa äter i genomsnitt åtta spindlar i sömnen under sitt liv.

tisdag 9 oktober 2007

Reflektioner kring artiklar

The Long Tail
Min första tanke när jag läst igenom artikeln "The Long Tail", var att författaren Chris Andersson valt att lägga in en flera namn på företag och bolag som inte alls kändes särskilt relevanta för själva storyn. Däremot är budskapet viktigt och även innehållet i stora drag. Men att hela tiden nämna olika företag, som inte alls i andra länder än USA är särskilt populära eller ens bekanta, kan nog förvirra läsaren.

Just det att "mainstream" musik och andra sorters varianter av kultur, inte alls är lika intressant för folk längre som det tidigare varit är en intressant iakttagelse.
Fast jag tycker att det känns som om många bara vill vara just det, speciella, inte lyssna på det alla andra lyssnar på, inte titta på det alla andra tittar på, vare sig dom tycker att det är bra eller inte. Är inte Britneys nya singel ett exempel på det? Även dom som egentligen tycker att låten är bra, lyssnar inte bara för att de inte vill bli förknippade med den fulkultur som hon anses vara.

Det som Anderson skriver om hur skivbolagen egentligen tar ut för mycket betalt för singlar och cd-skivor tycker jag är väldigt bra, för ju fler som förstår att vi egentligen
betalar överpris för vår musik så kommer förhoppningsvis priset så småningom att sjunka, eftersom publiken kommer att försvinna. Och priset har, om man jämför med bara några år sen, sjunkit en hel del. Väldigt mycket på grund av all nedladdning... men är det inte så att som man bäddar får man ligga?

The Semantic Web
Jag tycker att texten om den semantiska webben var konstig och skriven på ett onödigt komplicerat sätt. Ibland var det svårt att hänga med och förstå vad dom egentligen ville få fram. Men jag tror absolut att hela
ideén kan vara väldigt bra, om det används till rätt saker. Men det känns inte särskilt säkert, det går alltid att uttnyttja eller komma åt den information som någon söker.

fredag 28 september 2007

"Boy, he's a nerd!"

Hur ofta klagar vi inte på hur seg datorn är, hur den stänger av sig själv ibland och hur irriterande det är när den hänger sig? Då och då kanske.. Men tänker vi egentligen på vilket oerhört arbete det ligger bakom att vi kan göra PowerPoint-presentationer och chatta på MSN?

Triumph of the Nerds är en dokumentär som bland annat berättar hur de allra första datorerna blev till, och om hur deras skapare nådde hela vägen fram.


"And there could be days when Bill Gates would be sleeping on the floor in the software lab."
Början till "produkten" Microsoft krävde såklart oerhört mycket tid och framför allt engagemang. Och jag som inte är särskilt intresserad av hur det funkar, utan just att det funkar, tycker det är imponerande att de fortsatte, trots alla problem de måste stött på, och folk som sagt "det är omöjligt..".

När man tittar på Triumph of the Nerds, så inser man vilket otroligt brinnande intresse för att få det tekniska att verkligen fungera som uppfinnarna av våra datorer hade. I filmen berättar en kvinna om när Microsoft skulle ha en presentation av en demo, och kvällen innan så kraschar den och Bill Gates och andra tekniker jobbar hela natten för att fixa problemet. Och Gates tog sig inte ens tid att ta en dusch innan presentationen. Då är man ganska inne i sitt arbete va?

Jag tycker det är en jävla tur att det finns folk som tycker sånt där med kretskort och grejer är kul. För jag gör det definitivt inte. Och det är ju dom jag har att tacka för att jag kan titta på Sex & the City på min laptop, under den flera timmar långa tågresan hem.. Thank you!